ATEX är en akronym som kommer från ”Atmospheres Explosible” och hänvisar till Europaparlamentets direktiv 94/9/EG, uppdaterat av riktlinjerna ATEX 2014/34/EU. Detta direktiv fastställer huvudsakligen tillverkningsstandarder för att säkerställa kvalitet och säkerhet för skyddssystem avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer.

I industriella miljöer kan luftföroreningar under tillverkning, transport, lagring eller även i vilande tillstånd skapa explosiva atmosfärer. Dessa föroreningar kan vara i form av damm, gaser, dimma eller ångor; ibland kan de också kombineras för att bilda hybrida blandningar, som damm och gas.

För att starta en brand, enligt principen om brandtriangeln, behövs bränsle, värme och minst 16% syre. Ett liknande koncept gäller för explosioner, känt som explosionsfemhörningen, som inkluderar de ytterligare faktorerna inneslutning och spridning. Explosiviteten hos en blandning påverkas av partikelstorleken och koncentrationen, där mindre partiklar ger mer yta för syrekontakt och därmed ökar explosiviteten. För hög densitet kan dock blockera syretillgången, och högre luftfuktighet minskar generellt risken för explosion.

Explosionsrisk

Att definiera explosionsrisken ligger på anläggningens hälso-, säkerhets- och miljöteam (HSE), särskilt vid val av zonkriterier enligt ATEX 137 99/92/EG. När de specifika zonkriterierna är fastställda blir det enkelt att välja rätt produkt enligt riktlinjerna i ATEX 2014/34/EU.